När vi lämnade Esbjerg 2024 gjorde vi det som GAS Cup-mästare.
Vi hade åkt till Danmark för att spela lite hockey, dricka öl och se vad som hände. Av någon anledning slutade det med att vi vann hela turneringen.
I artikeln efteråt skrev vi självsäkert:
”Denna Cupen ska vi åka på igen!”
Sagt och gjort.
2025 åkte Snuskhummers tillbaka till Esbjerg för att försvara titeln.
Det gjorde vi.
Obesegrade genom hela turneringen
Om 2024 var en mindre sensation så blev 2025 ännu märkligare.
Vi gick nämligen obesegrade genom hela turneringen.
Inte nog med det.
Vi släppte bara in tre mål totalt.
Tre.
För ett lag vars hockey under många år bäst kunnat beskrivas som plågsamt låg nivå börjar det här bli direkt pinsamt.
Vi är inte riktigt byggda för framgång.
Danskarna verkade inte heller överdrivet nöjda med utvecklingen.
Snuskhummers hade nu kommit till Esbjerg två år i rad och åkt hem med pokalen båda gångerna.
Vi förstår dem.
Vi hade också blivit irriterade.
Häggen stängde igen
Att vi bara släppte in tre mål hade naturligtvis en del att göra med att Häggen tydligen bestämde sig för att bli en bra målvakt.
Väldigt olägligt för våra motståndare.
Efter turneringen belönades han dessutom med priset som GAS Cups bästa målvakt.
Fullt välförtjänt.
Men också lite oroande.
Individuella priser är inte riktigt förenligt med den självbild vi byggt upp under alla dessa år.
Det skulle bli värre.
Vår egen Bedard gjorde det igen
Sedan har vi Robin.
Eller som vi föredrar att kalla honom:
Vår egen Bedard.
Medan resten av oss gjorde vårt bästa för att hålla oss ur vägen ägnade Robin helgen åt att spela hockey.
Riktigt bra hockey dessutom.
Så bra att han efter turneringen utsågs till MVP – Most Valuable Player.
Snuskhummers lämnade alltså GAS Cup 2025 med:
Pokalen. Bästa målvakten. Turneringens MVP. Noll förluster. Tre insläppta mål.
Det är på tok för seriöst.
Någonstans måste man dra gränsen
Efter andra raka segern började vi därför fundera.
Ska vi verkligen åka tillbaka en tredje gång?
Vi vill trots allt inte bli det laget.
Ni vet.
Laget som dyker upp år efter år, vinner och sedan går omkring och berättar för alla hur fantastiska de är.
Det finns redan andra lag som sköter den biten.
Majestic behöver trots allt också få ha en identitet.
Snuskhummers har alltid stått för ödmjukhet.
Och öl.
Framför allt öl.
Därför känner vi att vår tid i Esbjerg nu är till ända.
Två raka titlar får räcka.
Det känns helt enkelt som det mest ödmjuka beslutet.
Helgens hårdaste tackling skedde inte på isen
Trots allt hockeyspel delades turneringens hårdaste tackling inte ut under någon av matcherna.
Den stod Kim för.
Offret var Lyck.
Platsen var på väg hem från Players Partyt.
Exakt vad som hände är fortfarande något oklart, men Kim satte in en tackling som förmodligen hade resulterat i matchstraff, avstängning och eventuellt en polisutredning om den skett inne i ishallen.
Lyck har ännu inte hämtat sig.
Häggen vann alltså pris som bästa målvakt.
Robin blev MVP.
Kim vann kategorin bästa tackling utanför tävlingsområdet.
Alla bidrar på sitt sätt.
Tack för oss, Esbjerg
Två år.
Två GAS Cup-titlar.
2025 gick vi dessutom obesegrade genom hela turneringen, släppte bara in tre mål, hade turneringens bästa målvakt och tog hem MVP-priset.
Det finns egentligen inget mer att bevisa.
Och eftersom vi absolut inte vill få samma rykte om bristande ödmjukhet som vissa andra lag känner vi att det är dags att lämna Esbjerg bakom oss.
Vi kom. Vi såg. Vi segrade. Två gånger.
Men vi tänker naturligtvis inte göra någon stor grej av det.
Vi är ju trots allt väldigt ödmjuka.
